Top brats

Jag kollar på Top Model - Sverige. Detta skäms jag mer för än att jag tittar på Big Brother när jag har möjlighet. Inte för att jag protesterar mot skönhetsidealet utan för att det är där den riktigt obehagliga delen av Sveriges befolkning porträtteras. I Big Brother får man se trash-folket försöka hävda sig på sitt sätt genom blont hår, muskler och silikonbröst. Men det finns ändå något rörande över det. De gör så gott de kan.
I Top Model däremot får tio unga, snygga tjejer åka till Milano i några veckor. De får lära sig otroligt mycket om det som sägs vara deras dröm, de får jobba med professionella inom modebranschen, de får ha snygga kläder, bli stylade m m. Men är det glädjescener som utspelar sig i avsnitten? Nej, det är bara missnöje, beklagan och sura miner. I den amerikanska versionen hade majoriteten av tjejerna åkt ut med huvudet före. Maken till bortskämda, otacksamma barnrumpor får man leta efter. Det är tjejer som fått skönhetens fördelar genom hela livet och bland annant därigenom fått sina föräldrars och omgivnings totala uppmärksamhet. De har inte stött på en motgång i hela sitt liv och förväntar sig att bli servade på samma sätt var de än befinner sig. De blir helt enkelt odrägliga.