Tidningarna är fulla av staplar och diagram över kvinnors låga representation i näringsliv och styrelser. Visst baxnar man över uppgiften att löneskillnaderna inte ändrats sen 1992 och visst känns det obehagligt att kvinnor inte obehindrat kan ta sig fram karriären. Men jag känner att det inte är det som engagerar mig mest denna dag. Personligen ser jag det som ett större problem att män inte tar ordentlig del av den traditionellt kvinnliga sfären än att kvinnorna inte tar del av den traditionellt manliga.
Det är alltså inte det företag med störst antal kvinnor i styrelsen som imponerar på mig, utan snarare det företag som har flest manliga anställda som tar ut föräldraledighet eller har flest manliga vab-dagar. En kvinna med styrelsepost imponerar inte lika mycket på mig som en man som fattar att toaletten behöver städas, som kan barnens telefonnummer utantill, som är den första att vakna när bebisen vaknar på natten eller som ser till att det finns frukt hemma till barnens fruktstund.
Cecilia Bornäs för ett sådant resonemang i dagens Sydsvenskan angående alla upprörda känslor kring Nina Björks ifrågasättande av det moderna samhället. Feminister som är rädda för att det åter ska bli norm att kvinnans plats är i hemmet blir panikslagna av sådana feministikon-utspel. Men frågar du mig skulle jag vilja säga att alla föräldrars plats är i hemmet i första hand. Därmed inte sagt att någon ska viga hela sitt liv åt att ta hand om hem och barn, men jag tror att vi behöver göra lite andra val. En, i övrigt galen, insändarskribent har en poäng när han säger När man uppmanar till mer "jämställdhet" är det till mer likhet under beroende, arbetsslaveri och ofrihet. Han syftar till att kvinnor gott kan hålla sig i hemmet, där de hör hemma, jag menar att detta är något att tänka på för samtliga föräldrar, inte bara de kvinnliga. Är det arbete vi vill viga vårt liv åt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
det ligger något i det, jämställdhet måste börja i hemmet, med barnen och jag tror faktiskt att med det kommer jämställdhet i arbetslivet att följa...men alla har inte barn och alla har inte någon att vara jämställd med i hemmet, fast ändå, en början.
håller med dig josefine. det är så många som anser sig vara upplysta och jämställda i diskussioner etc. sedan faller allt när det kommer till initiativ till dammsugning...
Läset också artiklarna imorse (tack för tidningen Frida, första dagen idag!) och håller helt med dig Josefine. Jag tänker iaf inte stånka ut några barn förrän jag har en pappa som fixar frukten. /Maria
ja jag kan bara hålla med, ganska exakt som bibbi säger.
nej, alla har inte barn och jag anser absolut INTE att det är familjen som samhällets grund. men det är ett bra exempel eftersom det är i familjen som könsskillnaderna så tydligt syns. jag hatar alla dessa förväntningar på grund av ens kön. jag tror att alla förlorar på dem. inte minst männen.
jag skulle helst vilja flytta fokus från vad kvinnorna åstadkommer i arbetslivet till vad männen inte behöver bry sig om.
Jag såg Nina Björk live för ett tag sen och hon imponerade på mig. Jag håller med dig Josefine till 100% och jag tycker att det verkar mer radikalt idag att ge upp statusjakt och karriär för att man faktiskt vill ngt annat, De är för många ska i vår generation, bra jobb, resa många vänner os.v. Beundras bör alla som vågar ifrågasätta roller och mönster och gå sin egen väg - på riktigt. Elin
Måste bara lägga till att jag också såg Nina Björk nyligen... lekandes med sina (?) barn i bollhavet på Konsthallen. Mmm! /m
Skicka en kommentar