Dagens idolbild

Nour El-Refai

Dagens idolbild

Angus T Jones

Emile Hirsch - fördjupning

Dagens idolbild

Emile Hirsch

När man åker på retreat...

...undrar man vem som egentligen ska dokumentera.

Man äter på Ronnebykebaben

och betygsätter också densamma.

Det blev två tummar upp av två möjliga från förstagångsätaren.

Sen äter man rätt många gånger till.

Till matlagningen dricker man vin

men man går inte på reklam.

Man promenerar i Ronneby centrum

och träffar föräldrarna.

Till sist spelar man lite musik

åsså är man barnkär.

Sen är det vardag igen.

I'm in!

TACK Christian!

Kolla in!

Middagsfrid

Räddning

När jag kommer hem från jobbet kapslar jag in mig med dessa hjärnor.











Utan inbördes ordning:
Bodil Malmsten
Tomas Andersson Wij
Ian McEwan
Spanarna
Emil Jensen

Schlagerglädje

Kristina, jag storbölar varje gång! Bästa bonusspåret!

Tomas å jag

Jag blir aldrig den jag skulle vilja vara.

Vill du ha mig ändå, så får du mig. Du får mig.

Vilka andra än de här skulle kunna väcka mig ur dvalan?


Under dagen har jag nämligen riktigt eldat upp mig över kritiken av Sex and the City-filmen.

Det är mycket möjligt att filmen är dålig (hemska tanke) men jag blir riktigt provocerad av den kritik som florerade redan under TV-serien.
Jag vet inte vad jag lever för sorgligt liv, men jag har sällan sett något som mer realistiskt återger känslor och relationer än den serien. Huvudpersonernas liv ser helt annorlunda ut än mitt och de gör val som man själv aldrig skulle göra, ändå tar jag till mig, får tröst, känner igen mig och underhålls.

Kritiken går framförallt ut på att kvinnorna i serien inte tillräckligt lever upp till bilden av dem som självständiga singlar.

"Allt de vill är ju att gifta sig", säger man. Varför är det provocerande att en kvinna som för egen maskin skaffat sig allt man kan tänka sig (fantastiskt framgångsrik karriär, massor av pengar, bra boende, blomstrande fritid etc) ses som osjälvständig för att hon vill ha någon att dela sitt liv med? Står längtan efter kärlek verkligen i motsats till självständighet? Är det omöjligt att vara självständig i en parrelation? Är det mer feministiskt att som singel vilja leva ensam? Och hur kommer det sig att folk som redan är gifta och hela köret kritiserar någon annan för att vilja ha det de har.

"Det enda de pratar om är män", säger man. Är det någon som kritiserar alla singer song writande män som i låt efter låt skriver om förlorad kärlek och ensamma nätter? Sex and the City handlar om relationer. Till vänner, familj och - självklart - män. Diskussioner om annat ryms inte inom konceptet. Och ärligt talat, vill vi se Samantha diskutera sina aktier eller investeringar, Charlotte sin dotters blöjeksem, Carrie sitt smutsiga badkar eller Miranda sitt val av oljepanna?

Någon efterlyser en TV-serie som handlar om singlar som inte jagar kärleken. Men varför? Skulle det vara en realistisk serie? Finns det sådana människor? När man åstadkommer så mycket mer tillsammans än var och en för sig - är den sortens självständighet som bara är lika med att leva ensam något att uppmuntra eller eftersträva?

Relationer är det bästa som finns. Men också det svåraste och det tar oändligt mycket tid. Vi är människor som, precis som tjejerna i SATC, gör fel och ibland rätt. Jag vill se det på film.

Snart på en arm nära dig.

Ladda

Tre män har gjort varsin låt som har peppat mig de senaste veckorna:

Markus Krunegård


Håkan Hellström


Kristian Anttila



Och sedan kom den här mannen och hans följe och utklassade all konkurrens.

Det har äntligen blivit dags för Filip Hammar-skålen.

Platsen för detta är skivpool med samtliga medlemmar närvarande (Frida lyckades dock inte fastna på bild. Man får föreställa sig henne.) hemma hos Maggan.

Det var lite nervöst.

Skål för gammalt smått och gott. Och ja, för att Elin har fött ut en människa.

Most wanted - nuförtiden

Martin Persson
Tomas Andersson Wij
Paul Banks
Filip Hammar
Johan Glans
Jonas Leksell
Martin Kellerman


Så många män - så lite tid.