Jag är tokig i händer. Vackra händer är det mest attraktiva jag vet, svala händer är nästan som en drog för mig.
På dagis brukade jag ibland lura till mig något barn med svala händer att hålla mig i handen. Om jag känner att någon har svala händer kan jag nästan bli irriterad när jag inte får ta del av dem. Men även en varm, torr hand är helt underbar. Jag kan stå i en kö och kämpa mot impulsen att sträcka fram min hand mot personen framför och kapsla in min hand i deras. Om jag upptäcker att en människa har fina händer kan det verkligen påverka mig. En människa med sådana händer måste ju vara bra, säger mitt undermedvetna.
Kanske är det för att jag inte är så speciellt nöjd med mina egna händer. De är ganska fula men har framförallt ofta en lite kallsvettig känsla. Att hålla någon i handen i en dans eller i ett led med ett barn brukar ofta bli ganska svettigt och otrevligt för oss båda.
På senare tid har jag blivit medveten om att många har väldigt svårt för kroppskontakt med andra än sin partner eller närmsta familj. Jag är inte alls sådan, jag kan ju inte få nog av händer.
4 kommentarer:
mycket fin text! jag är också mycket svag för händer. jag tycker nog nästan att det är det sensuellaste som finns att hålla någon i handen./f
Ja, händer är verkligen karaktäristiska. Det verkar inte vara det första jag ser dock, för det har hänt flera gånger att jag först efter lång tid upptäcker hur fantastiska händer någon bär.
Jag har också alltid haft en svaghet för tänder och raka näsor, men det kanske passar sig bättre att utveckla i en annan sorts blogg nångång i framtiden... he he.
/m
långa, smäckra pianofingrar (som min pappa brukar kalla dem) är det finaste som finns! jag kan bli alldeles förhäxad.
Jag kan bara instämma, trots mina egna stora grova händer, eller kanske just därför så kollar jag in min nästas. Så vi kan avla fram barn med vackra välvårdade svala händer!.. /Lisa
Skicka en kommentar