Repris?

Jaha, då var det lördag igen...

Lördagskväll

Det var hårt igår.

Modegrisen

Detta är humor.

Ebba

Jag fick 2xEbba von Sydow igår. Först i Lantz i P3 och senare på kvällen i Studio Virtanen. Båda intervjuerna var något kritiska mot hennes nya bok Ebbas stil. Befogad kritik, om ni frågar mig. Den människan har mer inflytande än någon annan på unga flickor i Sverige idag. Därför känns det väldigt viktigt att ifrågasätta och kritiskt granska det hon säger - och tar betalt för. Detta hade hon dock väldigt svårt att hantera. Hon verkade väldigt upptagen med att hela tiden framstå som samlad och var väldigt mycket på sin vakt. Det kändes som att hon aldrig kunde släppa loss och bara vara där som gäst. Kanske blir det så när man har ett varumärke att konstant representera.
Det blev dessutom riktigt tråkiga intervjuer eftersom hon framstår som totalt humorbefriad.
Och av de gånger jag sett henne på TV tycker jag inte att det hon har på sig har känts speciellt inspirerande, hon känns ganska alldaglig och har ett för trist utseende för att kännas som en riktig modeikon.

Jag:

Google Answers
Answer these questions by posting the first image that comes up on Google Image Search for the answer.

Your age on your next birthday:









Your favourite colour:







Your middle name:







The last meal you ate:





Your bad habit:






Your favourite fruit/vegetable:








Your favourite animal:







The town you live in:







The most useful thing in your house:







Your most recent purchase:






Something that makes you happy:






Your first name:







Your last name:

Glad

Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram min glädje över att M var behörig till (och därmed så gott som inne på) Bibliotekarieutbildningen. Jag kan i alla fall säga

Heute

Idag har jag: blivit inringd till jobb kl 7.43, hjälpligt tagit hand om en elev som hade sin första dag i klassen (jag kunde inte ge henne något material, inte ens det mest grundläggande. 9 av 10 lärare har otroligt dålig ordning i katedern, extra suddis finns bara i undantagsfall) ätit wienerkorv och potatismos i matbespisningen, bitit mig i tungan när idrottsläraren på sitt otroligt överlägsna sätt visade hur lite han är insatt i hur otränad man kan vara om man aldrig rör på sig, kämpat mot motvind och svettats floder och frusit samtidigt, blivit förbluffad över en oerhört arrogant expedit, försökt kika in genom skyltfönstret till affärer som säljer tantskor i jakt på en viss modell men inte velat gå in, provat x antal glasögon (jag passar inte i glasögon ändå har jag det vareviga dag) i jakt på en viss modell, handlat med den nya sortens korg med hjul som finns på stans även i övrigt bästa affär: ICA Malmborgs, blivit påflugen av en mentalt utmanad kille som önskade att han kunde vara ihop med mig eftersom jag var jättesöt, jättesöt och som lade sig mot mig i hopp om en kram, flugit fram i medvind, nästan undvikit ett ösregn.

You've collected every treasure

Då är det dags att ta farväl. Vi har haft sällskap i 72 timmar och 34 minuter. Nu är alla skatter insamlade och Louie, Olimar och Professorn åker tillbaka till sin planet.

Tid för läsning

Näsan kliar och rinner, ryggen värker, nysningarna rungar genom lägenheten och Staden-böckerna av Per-Anders Fogelström är fortfarande mina favoritböcker.

Årstidskoll

5:e april

Läppar

Idag har jag köpt ett läppbalsam som luktar så gott att jag önskar att jag kunde kyssa mig själv.

Om

F har i några fina blogginlägg på sista tiden kommit in på döden och begravning.
Jag har tänkt lite på det. Jag vet inte om jag är en ovanligt egocentrerad och egenkär person, men jag kommer aldrig bli en sådan där stor person som vill att det ska vara fri klädsel på min begravning, att folk inte ska vara ledsna för att jag är död utan glädjas över att jag levt, och framförallt vill jag inte att inplanerade aktiviteter fortsätter som om om inget hänt efter min död. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Hur många gånger genomförs eller fullföljs inte en fotbollsturnering eller ett dans-SM, trots att någon av deltagarna tragiskt avlidit med motiveringen att den avlidne "skulle ha velat det". Är inte bara det en efterhandskonstruktion utifrån att en enda människas tragiska öde inte ska påverka en hel hop andra.
Och om man faktiskt själv säger sådana saker på sin dödsbädd, är inte det bara ett sista bevis på vilken fin männsika man är som bara tänker på andras bästa och inte på att man själv snart ska försvinna, utplånas från detta jordklot. Finns verkligen sådana osjälviska människor?
Jo, jag vet, jag är inte är en så avgörande individ men min hjärna behöver få tro att världen stannar om jag dör. Jag vill inte att allt ska fortsätta som vanligt då. Jag vill inte att min begravning ska vara en ljus tillställning och jag vill inte att mina släktingar ska kunna ta på sig lite vad de har hemma. Jag vill att de ska anstränga sig för mig. Jag vill att folk ska strunta i att de inte kan sjunga och skråla med i psalmerna för min skull. Jag vill att någon vågar säga något fint, även om man hatar att tala inför folk.
Och framförallt, jag vill att det som jag skulle varit med på blir inställt.