Miss Universum
tisdag, februari 28, 2006
måndag, februari 27, 2006
Lovliest girl
OS är slut, känns lite tomt. Men idag kom äntligen skivan som får tårarna att fortsätta rinna. Beth Ortons nya skiva Comfort of Strangers kom flera veckor för sent, men på något sätt har det ändå varit en skön väntan. Jag har gärna haft den kvar som en karamell att suga på. Nu damp den precis ner på mitt hallgolv och första låt att lyssna på är självklart den kompletta Beth-låten Conceived. Till det kommer konvolutets och hemsidans foton som tar andan ur en.
Titta!

Fortsätt titta här och här!
Titta!

Fortsätt titta här och här!
Fri från oro, ångest och fobier
söndag, februari 26, 2006
Tårar
Jag har gråtit varje dag i två veckors tid. Ingen fara - det har varit OS.
Jag har varit ledig under de två OS-veckorna och sett en hel del. Varje dag har det varit någonting som framkallat rörelse. Det har egentligen ingenting med nationalism och svenska framgångar att göra. Det handlar snarare om fenomenet idrottare. Så speciellt liv. De satsar sin kropp för ett ändamål, hela länders hopp ligger på deras axlar och det blir ett så obarmhärtigt konkret resultat; lyckande eller misslyckande. När jag ser någon bli otroligt glad, utmattad eller förtvivlad kommer gråten direkt. Jag beundrar människor som är så duktiga på någonting, som satsar allt och härdar ut. Det är något alldeles speciellt i det ögonblick deras hårda påfrestning precis är över och de kan slappna av på mållinjen eller efter en utdragen match.
Flest tårar: curlinglandslaget, Anna-Karin Olofsson, konståkningsgalan.
Jag har inget emot att vara lättrörd eller att kunna leva mig in i andra människors känslor. Om det bara hade kommit några diskreta, vackra tårar nerför kinden. Nu börjar det hela istället med att mitt ansikte förvrids i en grimas och sedan börjar något slags ihärdigt hulkande. Jag hackar mig igenom en halvminut så innan tårarna kommer.
Detta är en känslofylld upplevelse när jag är för mig själv men inte speciellt praktiskt när andra människor är närvarande. Det ter sig ofta så överdrivet. Jag blir rörd på skolavslutningar, elevuppträdande och avlägsna släktingars begravningar. Det finns egentligen ingen anledning för mig att sörja eller glädjas, ändå är det jag som gråter mest. Men det handlar oftast inte om att jag är glad eller ledsen, det handlar mer om att jag blir uppfylld av något i ett visst sammanhang.
Jag har varit ledig under de två OS-veckorna och sett en hel del. Varje dag har det varit någonting som framkallat rörelse. Det har egentligen ingenting med nationalism och svenska framgångar att göra. Det handlar snarare om fenomenet idrottare. Så speciellt liv. De satsar sin kropp för ett ändamål, hela länders hopp ligger på deras axlar och det blir ett så obarmhärtigt konkret resultat; lyckande eller misslyckande. När jag ser någon bli otroligt glad, utmattad eller förtvivlad kommer gråten direkt. Jag beundrar människor som är så duktiga på någonting, som satsar allt och härdar ut. Det är något alldeles speciellt i det ögonblick deras hårda påfrestning precis är över och de kan slappna av på mållinjen eller efter en utdragen match.
Flest tårar: curlinglandslaget, Anna-Karin Olofsson, konståkningsgalan.
Jag har inget emot att vara lättrörd eller att kunna leva mig in i andra människors känslor. Om det bara hade kommit några diskreta, vackra tårar nerför kinden. Nu börjar det hela istället med att mitt ansikte förvrids i en grimas och sedan börjar något slags ihärdigt hulkande. Jag hackar mig igenom en halvminut så innan tårarna kommer.
Detta är en känslofylld upplevelse när jag är för mig själv men inte speciellt praktiskt när andra människor är närvarande. Det ter sig ofta så överdrivet. Jag blir rörd på skolavslutningar, elevuppträdande och avlägsna släktingars begravningar. Det finns egentligen ingen anledning för mig att sörja eller glädjas, ändå är det jag som gråter mest. Men det handlar oftast inte om att jag är glad eller ledsen, det handlar mer om att jag blir uppfylld av något i ett visst sammanhang.
Dagens idolbild
-----------------------------------------------------------------------------------
Jag hade en underbar dröm om denna man inatt. Vi blev vänner.
Lägg speciellt märke till hans karaktäristiska rosiga kinder.
lördag, februari 25, 2006
Stress
Jag har jobbat 4 timmar den senaste månaden. Alla undrar om jag står ut, om jag har tråkigt och hur jag får tiden att gå. Mitt svar kommer alltid direkt: jag älskar att vara ledig och jag kan inte ha tråkigt. Det finns så mycket man kan sysselsätta sig med här hemma.
Just nu vill jag på en gång:
fixa med bilderna och lära mig mer om min nya digitalkamera, lösa några kryss i min Kakuro-bok, skriva på olika texter till bloggen, lösa Sydsvenskans Lördagskryss, läsa: den på bokrean fyndade Om jag kunde älska skulle jag älska det här, månadens bra bokklubbsbok Du sköna nya värld, boken om hur jag blir av med fobier, en bok om styvfamiljer samt Barn av sin stad.
Jag borde fixa någon mat men det enda jag hinner med är väl falafel.
Just nu vill jag på en gång:
fixa med bilderna och lära mig mer om min nya digitalkamera, lösa några kryss i min Kakuro-bok, skriva på olika texter till bloggen, lösa Sydsvenskans Lördagskryss, läsa: den på bokrean fyndade Om jag kunde älska skulle jag älska det här, månadens bra bokklubbsbok Du sköna nya värld, boken om hur jag blir av med fobier, en bok om styvfamiljer samt Barn av sin stad.
Jag borde fixa någon mat men det enda jag hinner med är väl falafel.
fredag, februari 24, 2006
torsdag, februari 23, 2006
Vinter
Brödbuffé
onsdag, februari 22, 2006
Åldersnoja
Jag tror jag måste skriva något riktigt moget. Om man tittar på de senaste dagarnas inlägg samt bloggnamnet kan man tro att jag är tolv år eller yngre. Jag har alltid haft komplex för att jag ser yngre ut än vad jag är (det sägs att jag en dag kommer uppleva det som den ultimata komplimangen). Och så åstadkommer jag detta på bloggen. Därför:
Idag har vi storstädat hela lägenheten.
Men blanda för allt i världen inte ihop detta med vuxenpoäng. Jag har någon slags allergi mot vuxenpoängsräknande. Det ligger alltid en antydan om att det egentligen är häftigast att ha så få som möjligt. Någon kanske tycker att det är för att jag har för många (färdigutbildad, sambo etc), men för mig handlar det om att jag älskar att vara vuxen. Efter flängande till olika hem under barndomen är jag så lycklig över att själv få bestämma över mitt liv. Jag vill inte att det ska besudlas av prat om läskbackar, pensionssparande och dagstidningsprenumerationer.
PS Jag är 27 år gammal. DS
Idag har vi storstädat hela lägenheten.
Men blanda för allt i världen inte ihop detta med vuxenpoäng. Jag har någon slags allergi mot vuxenpoängsräknande. Det ligger alltid en antydan om att det egentligen är häftigast att ha så få som möjligt. Någon kanske tycker att det är för att jag har för många (färdigutbildad, sambo etc), men för mig handlar det om att jag älskar att vara vuxen. Efter flängande till olika hem under barndomen är jag så lycklig över att själv få bestämma över mitt liv. Jag vill inte att det ska besudlas av prat om läskbackar, pensionssparande och dagstidningsprenumerationer.
PS Jag är 27 år gammal. DS
tisdag, februari 21, 2006
måndag, februari 20, 2006
söndag, februari 19, 2006
Framtidsutsikt
50 lediga lärarjobb (2 i Skåne) finns det enligt Platsbanken i hela landet. Vid närmare titt visar det sig att det bara är 17 som är sökbara för mig. Ett par till har gömt sig i 1-9 lärarkolumnen, alltså ca 20 jobb att söka. I städer som Sundsvall, Alingsås, Borås och Sollentuna. Tar man bort de som inte riktigt stämmer på min profil, de som önskar utbildning i idrott, matte och en önskan om att tycka om utomhuspedagogik och att älska barn, försvinner ytterligare några. Så gott som samtliga är bara terminen ut (3½ månad) och många är på deltid.
Men va?! Är det ingen lärarbrist?
Men va?! Är det ingen lärarbrist?
lördag, februari 18, 2006
Melodifest
Melodifestival imorgon. Det verkar bli ett toppenår när man tittar i artistfältet.
Imorgon intresserar jag mig speciellt för Hannah Graaf och Andreas Johnsson. Men låten "Kuddkrig" kan väl omöjligt vara bra?
Imorgon intresserar jag mig speciellt för Hannah Graaf och Andreas Johnsson. Men låten "Kuddkrig" kan väl omöjligt vara bra?
Karriär?
Alltså, hur ska det gå?
Precis när jag hade beslutat mig för att ge vikarierandet ännu en termin (det har ju trots allt gått en hel del av denna termin och jag vill ju gärna ha sommarlov) visar det sig att risken är ganska stor att jag inte kommer att kunna jobba speciellt mycket. Jag jobbade mina första 4 timmar för månaden igår och fick höra att skolan har någon besparing och får inte ta in vikarier om det inte är absolut nödvändigt. Alltså fick jag inte jobba idag trots att tre var borta på samma avdelning.
Hur ska jag lägga upp strategin?
Precis när jag hade beslutat mig för att ge vikarierandet ännu en termin (det har ju trots allt gått en hel del av denna termin och jag vill ju gärna ha sommarlov) visar det sig att risken är ganska stor att jag inte kommer att kunna jobba speciellt mycket. Jag jobbade mina första 4 timmar för månaden igår och fick höra att skolan har någon besparing och får inte ta in vikarier om det inte är absolut nödvändigt. Alltså fick jag inte jobba idag trots att tre var borta på samma avdelning.
Hur ska jag lägga upp strategin?
fredag, februari 17, 2006
Idealiskt
Ta dig hit. Klicka på Portfolio, before/after. Mycket mycket intressant. Jag har varit allt för naiv för att fatta att det verkligen går till så här. Här kan man lära sig hur man egentligen ska se ut. Det finns såklart ett mycket tydligt ideal. Kolla bara på bilden med Paris och Nicole. Paris arm är för spinkig: vi fyller i lite extra. Nicole är för tjock (en gammal bild alltså): vi tar bort halva kroppen. Billy Bob Thornton är för gammal: vi tar bort alla ålderstecken så att ingen fattar att han är GAMMAL.
Ung och smal, ung och smal (men inte för smal).
Jag behöver väl knappast säga att beforebilderna oftast är mer intressanta och oftast snyggare. Där ser man tecknen på att de är människor med deras olika särdrag. Värst av allt är när de fixar folks händer. Händer kan inte vara fula (jag kommer senare förklara närmare). Det måste vara obehagligt att se en retuscherad bild på sig själv. Allt liv är liksom bortsuddat.
Lite påsar under ögonen och någon finne kan väl vara okej. Men hur hanterar man att få reda på att ens ben är för fula för att folk ska klara av att se dem i en tidning? Eller att halva ens rumpa måste skalas bort för att vara anständig
Men det värsta av allt är ändå den man vars alla skrattrynkor är borttagna. Hans anhöriga kan ju inte känna igen honom.
Ung och smal, ung och smal (men inte för smal).
Jag behöver väl knappast säga att beforebilderna oftast är mer intressanta och oftast snyggare. Där ser man tecknen på att de är människor med deras olika särdrag. Värst av allt är när de fixar folks händer. Händer kan inte vara fula (jag kommer senare förklara närmare). Det måste vara obehagligt att se en retuscherad bild på sig själv. Allt liv är liksom bortsuddat.
Lite påsar under ögonen och någon finne kan väl vara okej. Men hur hanterar man att få reda på att ens ben är för fula för att folk ska klara av att se dem i en tidning? Eller att halva ens rumpa måste skalas bort för att vara anständig
Men det värsta av allt är ändå den man vars alla skrattrynkor är borttagna. Hans anhöriga kan ju inte känna igen honom.
torsdag, februari 16, 2006
Bäst just nu
Jag hörde den på P3-guldgalan. Idag hörde jag den på radion. Christian Falks nya låt "Dream on" med Robyn och Ola Salo är bäst just nu.
onsdag, februari 15, 2006
Good or bad?
Efter att ha suttit i någon timme och räknat dagar och kvarvarande timmar jag måste jobba för att komma upp i ett nytt villkor för nya A-kassedagar upptäcker jag något. På en undanskymd plats på A-kassans internetsida står följande att läsa: Kassan har konstaterat att kommande arbets-/studerandevillkor/förlängning är uppfyllt.
Detta innebär att när mina 60 kvarvarande a-kassedagar är slut kommer det poppa upp 300 nya. Fantastiskt! Jag som trodde att jag skulle vara tvungen att jobba två månader till innan jag kunde få nya. Men också förödande. Den lilla lilla piska som ändå slog på min rygg är nu helt borta.
Detta innebär att när mina 60 kvarvarande a-kassedagar är slut kommer det poppa upp 300 nya. Fantastiskt! Jag som trodde att jag skulle vara tvungen att jobba två månader till innan jag kunde få nya. Men också förödande. Den lilla lilla piska som ändå slog på min rygg är nu helt borta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)