Vilka andra än de här skulle kunna väcka mig ur dvalan?
Under dagen har jag nämligen riktigt eldat upp mig över kritiken av Sex and the City-filmen.
Det är mycket möjligt att filmen är dålig (hemska tanke) men jag blir riktigt provocerad av den kritik som florerade redan under TV-serien. Jag vet inte vad jag lever för sorgligt liv, men jag har sällan sett något som mer realistiskt återger känslor och relationer än den serien. Huvudpersonernas liv ser helt annorlunda ut än mitt och de gör val som man själv aldrig skulle göra, ändå tar jag till mig, får tröst, känner igen mig och underhålls.
Kritiken går framförallt ut på att kvinnorna i serien inte tillräckligt lever upp till bilden av dem som självständiga singlar.
"Allt de vill är ju att gifta sig", säger man. Varför är det provocerande att en kvinna som för egen maskin skaffat sig allt man kan tänka sig (fantastiskt framgångsrik karriär, massor av pengar, bra boende, blomstrande fritid etc) ses som osjälvständig för att hon vill ha någon att dela sitt liv med? Står längtan efter kärlek verkligen i motsats till självständighet? Är det omöjligt att vara självständig i en parrelation? Är det mer feministiskt att som singel vilja leva ensam? Och hur kommer det sig att folk som redan är gifta och hela köret kritiserar någon annan för att vilja ha det de har.
"Det enda de pratar om är män", säger man. Är det någon som kritiserar alla singer song writande män som i låt efter låt skriver om förlorad kärlek och ensamma nätter? Sex and the City handlar om relationer. Till vänner, familj och - självklart - män. Diskussioner om annat ryms inte inom konceptet. Och ärligt talat, vill vi se Samantha diskutera sina aktier eller investeringar, Charlotte sin dotters blöjeksem, Carrie sitt smutsiga badkar eller Miranda sitt val av oljepanna?
Någon efterlyser en TV-serie som handlar om singlar som inte jagar kärleken. Men varför? Skulle det vara en realistisk serie? Finns det sådana människor? När man åstadkommer så mycket mer tillsammans än var och en för sig - är den sortens självständighet som bara är lika med att leva ensam något att uppmuntra eller eftersträva?
Relationer är det bästa som finns. Men också det svåraste och det tar oändligt mycket tid. Vi är människor som, precis som tjejerna i SATC, gör fel och ibland rätt. Jag vill se det på film.
Tre män har gjort varsin låt som har peppat mig de senaste veckorna:
Markus Krunegård
onsdag, mars 19, 2008
Det har äntligen blivit dags för Filip Hammar-skålen.
Platsen för detta är skivpool med samtliga medlemmar närvarande (Frida lyckades dock inte fastna på bild. Man får föreställa sig henne.) hemma hos Maggan.
Det var lite nervöst.
Skål för gammalt smått och gott. Och ja, för att Elin har fött ut en människa.
För flera månader sedan tipsade Popmorsa om denna video. Igår kom jag att tänka på den och var tvungen att leta fram denna, för genren oväntat beroendeframkallande låt. Och som av en händelse hör jag den på radion för första gången i morse. Det är något med drivet och rimmen i låten som gör den oemotståndlig. Men ändå inte lika oemotståndlig som människorna, kända eller okända, som är med i videon. Jag fascineras av nästan varenda en av dem. De är bara med några sekunder per person men hinner ändå förmedla känslan av de olika världar vi lever i, till synes bredvid varandra. Men i just den här videon precis bredvid varandra, sjungade samma ord. Jag blir rörd och jag känner att jag älskar dem allihopa för de de är (förutom kanske killen i röd tröja och dreads som sjunger en rad om pez-dispenser):
-Wayne Gretsky som självklart har en ishockeyklubba i näven. -Tanten/gubben med det yviga, vita håret som är så söt. -Kendra som verkar ha fått en dröm i uppfyllelse och tycks stått mycket med hopprepet framför spegeln på Playboy mansion. -Den tjocke polisen som rör minimalt på läpparna. -Någon från Kiss(?) som står framför sina guldskivor med helt naturligt svart hår. -Kvinnan i någon slags uniform som ser så anspråkslös ut. -Tjejen som kan åma sig sådär i ett skumbad. -Tre tjocka hiphopare living the dream i en limousine. -Den medelålders mannen i kortärmad vit skjorta och slips som diggar. -Hotta bruden i Playboy mansion-grottan. -Den flummige gatumusikanten som egentligen borde sky den här musiken som pesten. -De tre tonårstjejerna som dansar lite försynt. Den ena lite mer frisläppt, vilken de andra två sneglar på. -Den hårde motorcykelmannen som verkligen är sinnebilden av en motorcykelman. -Tjejen i svart keps och svart klänning som svingar sina höfter. -Wrestlingmannen i bar överkropp som är en tuffing. -Killen som äter nudlar i all enkelhet. -Barngänget. -Parkeringskillen som ballar ur. -Engelsmannen i plommonstop som gör ett move. -Kid Rock som är snubben hela dagen. -Killen next door som bara sjunger låten rakt upp och ner. -De två bästisarna i 30-årsåldern. -Den riktige rockern i långt hår som försöker vara hård. -Nelly Furtado som bekant också kan åma sig. -De två medelålderskvinnorna som bara får en microsekund. -Mannen i chinos. (Älskar!) -Mannen i röd tröja som illustrerar så bra hur det ser ut när man äter sina mål. -Hugh Hefners alla tre fruar som sjunger om sig själva. -Bratparet som tar i från tårna. (Älskar!) -Wall street-mannen i kostym som slår ut med armarna. (Älskar!) -Killen på busshållplatsen som försöker vara blasé. -De två verkligt snygga brudarna i bikini. -De tre Paris Hilton-wannabesen som rockar loss så gott de kan. -De två flickorna i Foppa-tofflor som böjer på knäna i takt och illusterar "bleeched blond hair" genom att ta på den ena flickans ljusa hår. -Den äkta collegekillen. -Kid Rock som är coolheten personifierad varje gång. -Gruvarbetaren. (Älskar!) -Den lite klene asiatiske killen i China town. (Älskar!) -Carmen Electra's got the grooves i poolen. -Pojken framför London Bridge. (Älskar!) -Kid Rocks blinkning. -Vägarbetaren. Och så, förstås: -en hel publik a capella!
För varje dag som går blir jag mer och mer varse att människan inte är gjord för att vara själv. Det är en bra idé att föröka sig. Jag höjer mitt glas med c-vitamin och utbringar en skål för Elin, Malte och den nya lilla varelse som kom idag!
I want somebody to share Share the rest of my life Share my innermost thoughts Know my intimate details Someone who'll stand by my side And give me support And in return She'll get my support She will listen to me When I want to speak About the world we live in And life in general Though my views may be wrong They may even be perverted She will hear me out And won't easily be converted To my way of thinking In fact she'll often disagree But at the end of it all She will understand me
I want somebody who cares For me passionately With every thought and with every breath Someone who'll help me see things In a different light All the things I detest I will almost like I don't want to be tied To anyone's strings I'm carefully trying to steer clear Of those things But when I'm asleep I want somebody Who will put their arms around me And kiss me tenderly Though things like this Make me sick In a case like this I'll get away with it