F har i några fina blogginlägg på sista tiden kommit in på döden och begravning.
Jag har tänkt lite på det. Jag vet inte om jag är en ovanligt egocentrerad och egenkär person, men jag kommer aldrig bli en sådan där stor person som vill att det ska vara fri klädsel på min begravning, att folk inte ska vara ledsna för att jag är död utan glädjas över att jag levt, och framförallt vill jag inte att inplanerade aktiviteter fortsätter som om om inget hänt efter min död. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Hur många gånger genomförs eller fullföljs inte en fotbollsturnering eller ett dans-SM, trots att någon av deltagarna tragiskt avlidit med motiveringen att den avlidne "skulle ha velat det". Är inte bara det en efterhandskonstruktion utifrån att en enda människas tragiska öde inte ska påverka en hel hop andra.
Och om man faktiskt själv säger sådana saker på sin dödsbädd, är inte det bara ett sista bevis på vilken fin männsika man är som bara tänker på andras bästa och inte på att man själv snart ska försvinna, utplånas från detta jordklot. Finns verkligen sådana osjälviska människor?
Jo, jag vet, jag är inte är en så avgörande individ men min hjärna behöver få tro att världen stannar om jag dör. Jag vill inte att allt ska fortsätta som vanligt då. Jag vill inte att min begravning ska vara en ljus tillställning och jag vill inte att mina släktingar ska kunna ta på sig lite vad de har hemma. Jag vill att de ska anstränga sig för mig. Jag vill att folk ska strunta i att de inte kan sjunga och skråla med i psalmerna för min skull. Jag vill att någon vågar säga något fint, även om man hatar att tala inför folk.
Och framförallt, jag vill att det som jag skulle varit med på blir inställt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag har inte riktigt vågat tänka på det där själv. Men mamma tog upp ämnet nu innan mormor dog. Hon sa att hon ville vara ensam när hon dog. Mamma alltså. Tyckte att det hennes egen ensak. Det förvånade mig mycket. Ensam är nog det sista jag skulle vilja vara när jag försvinner. Skulle vilja ha hundra händer, så att alla jag känner skulle kunna hålla i en var.
Frida
Oj, jag har inte heller tänkt på det. Det är så naivt, jag tror fortfarande att vi är odödliga. Vad bra att du påminde mig.
Också bra att ta upp på förhand hur man vill ha det. Fy vad svårt att behöva ta sådana beslut för någon annan. Eller ännu värre, duster med föräldrar som inte ens kände sina barn.
Om du försvann Josefine... nej, jag kan inte tänka på det! Jag måste nog ta på mig finkostymen för att ens kunna börja tänka tanken under tillräckligt värdiga omständigheter. /m
jag kan inte alls tänka på detta, det gör mig för illa.
men, jag kommer att tänka på w h auden-dikten i "fyra bröllop och en begravning", som handlar om precis detta:
stop all the clocks, cut off the telephone,
prevent the dog from barking with a juicy bone,
silence the pianos and with muffled drum
bring out the coffin, let the mourners come.
let aeroplanes circle moaning overhead
scribbling on the sky the message He Is Dead.
nej, jag måste fortsätta:
he was my North, my South, my East and West,
my working week and my Sunday rest,
my noon, my midnight, my talk, my song;
i thought that love would last for ever: i was wrong.
the stars are not wanted now: put out every one;
pack up the moon and dismantle the sun;
pour away the ocean and sweep up the wood.
for nothing now can ever come to any good.
hörni, jag sitter och hulkar. maria i finkostymen och den fina fina dikten. puh...
eftersom jag personligen inte är rädd för döden har inte jag några problem med att prata om sånt här. har man önskemål om hur man skulle vilja ha det när man dör är det ju väldigt viktigt att man får fram det till sina anhöriga.
och om man tycker det är jobbigt att tänka på det har man säkert inga problem med att överlåta begravning m m till sina närstående. det är ju trots allt för deras skull man har begravning.
vad skönt att du inte är rädd för döden! jag blir avundsjuk. /f
Looks nice! Awesome content. Good job guys.
»
Really amazing! Useful information. All the best.
»
Skicka en kommentar