Tomhet

Nu har jag stans renaste badrumskakel men det känns fortfarande så här:

High and lifted up

Är du trött på utelivet? Har du 100 spänn som bränner i fickan så här helgen innan lön? Är du Josefines riktiga vän?

Ikväll kl 19.00

Sällskap

Förra helgen hade jag en sjukpensionär boende på min soffa. Jag saknar henne.

Kakor

Jag är fortfarande en ganska ovan Firefox-användare. Idag kom det här lilla gulliga meddelandet när jag inte kunde komma in i min mail.



Jag till den lilla räven: "Om någon kommer förbi med en handrullad chokladboll, så tacka vänligt men bestämt nej. Jag håller igen den här veckan, förstår du."

Dagens, veckans, årets crush

Paul Banks

Dagens idolbild

Ann Heberlein

My building is going co-op

Måndagskväll

Te, prickig korvmackor och en nygjord spellista med låtar som varenda en innehar exakt samma känsla. Jag är överdrivet nöjd med den.
Det började vid lunch idag när jag läste om Peter Jöbacks nya låt Stockholm i natt. Jag fastnade i You Tube-klippet som det hänvisades till och var sedan tvungen att ladda hem den. Kolla.
Men till sist hade jag lyssnat så mycket att jag var rädd att förstöra den. Så jag blev tvungen att snoka igenom iTunes i desperat jakt på låtar som ger samma känsla. Jag lyckades:

Nothing Compares 2 U - Ben Taylor
Du liv - Sofia Karlsson
How My Heart Behaves - Feist
I Was Wrong - Badly Drawn Boy
Kärlekens tunga - Jocke Berg & Peter Svensson
Oh horatio - Tiger Lou
Jag tyckte hon sa lönnlöv - Jens Lekman
Hallelujah - Jeff Buckley
You do - Aimee Mann
Fireworks - Embrace
Fields of Gold - Eva Cassidy
Close Your Eyes - Dot Allison
Live Tomorrow - Laleh
Josephine - Teitur
Älskar Dig, Älskar Dig Alltid - Rikard Wolff & Sofia Karlsson
The cold Swedish winter - Jens Lekman
Time After Time - Eva Cassidy

Åsså är jag jätteförkyld, spelar sjukt mycket tetris och längtar efter sällskap.

En TAW-historia

Första gången vi träffades var 1998 i ett TV-program som jag hittade i den då verkligt minimala kanalen TV8. Lowe Österberg och Emelie Persson var programledare och jag tyckte mycket om det. Jag hade precis flyttat till Växjö och hade kabel-TV för första gången. Kände inte så många än och satt mycket vid TV:n och hittade därför också till program som detta. Känslan av att vara den enda som tittade (det har sedan visat sig att Maggan såklart tittat på samma program på sitt håll). Programmet gick flera gånger i veckan under ganska lång tid men inslaget med TAW är det enda jag konkret minns. Men inte för att jag gillade honom något speciellt. Av någon anledning fastnade just bara hans namn och titeln på hans debutskiva Ebeneser. Hans musik var inget som intresserade mig.
Något år senare ska en film om Nick Drake visas sent en natt på Palladium i stan. Som uppvärmning till filmen har man hyrt in Tomas. Jag minns att det var en trevlig konsert men inget som gav mersmak. Mitt enda minne är att han tyckte det var roligt att kunna säga till sina kompisar att han skulle vara förband till Nick Drake.
Sedan dess har vi inte haft någon direkt kontakt. Tills i början av detta året. Maggan blir fast i Ett slag för dig och i samband med att jag laddar min iPod hos henne tar jag den låten och av någon anledning hela samlingsalbumet En introduktion till Tomas Andersson Wij. Jag kommer hem sent och går och lägger mig direkt. Jag har iPoden i öronen och på något sätt kan jag inte stänga av när jag väl satt i gång skivan. Sedan har vi en intensiv tid tillsammans i våras. Men längre än till introduktionen kom jag inte.
Tills vi till sist ses på Malmöfestivalen. Först blev jag besviken över att han kom själv med sin gitarr. Musik gör sig alltid bäst med så mycket instument som möjligt, anser jag. Men jag fick ge mig. Han klarar sig så bra på egen hand. Han har dessutom humor och är en tänkande människa. Jag är mycket tilltalad. Dagen efter har jag storstädning och sätter igång första låten av 75 som bara ligger och väntar i min iTunes (tack Christian!). Återigen kan jag inte stänga av. Jag lyssnar igenom allt han gjort. Två gånger. Nu är vi ihop.

Eventhösten

Ni hänger väl med?

Kärleken är

Häromkvällen när jag inte kunde sova och allt från mitt outhärdliga jobb bara malde runt i huvudet tog jag upp en gammal tidning och började läsa. Där var det en författare i 70-årsåldern (Per Wästberg, akademiledamot) som pratade om kärlek i allmänhet och om kärleken till sin 30 år yngre fru i synnerhet. Jag blev väldigt berörd. Han har tidigare haft intensiva relationer med tre andra kvinnor vars avslut visserligen aldrig verkat vara okomplicerade, men gubben har koll på vad det här med kärlek ska vara.



Jag ser kärleken som en själarnas forskningsfärd, en upptäcktsresa in i en annan människa /.../

För Per handlar kärlek om att ständigt återupptäcka varandra.
-Att inse att det hela tiden finns nya områden, inom en själv och inom den andra, som man kan utforska och avslöja.

Post

Usch, jag ville bara tala om att jag nästan skäms nu. Det verkar som att jag fått mina kollegor att helt tappa självförtroendet. Måste klargöra att det inte alls är jag som ligger bakom detta. Jag rår inte för hypen som varit kring mig. Jag håller mig mer än gärna till min tid. Just nu vill jag inget hellre än att få ta det lugnt och slippa prestera hela tiden. Men jag vet inte vad som har hänt. Jag var tvungen att ta vid lite. Den som borde göra jobbet just nu tycks ha gått in i väggen, så jag ryckte in igår. Jag försöker ligga lågt och göra jobbet så likt min kollega som möjligt, men jag är inte tillräckligt kompetent för uppgiften. Jag låter alldeles för mycket av mina egna egenskaper lysa igenom.

Jag vädjar till er. Stöd även de svaga i samhället, alla har rätt att vara precis den de är. Alla är vi bra på något.
Själv vill jag passa på att säga till sommaren: Stå på dig - annars gör någon annan det.




/Vintern with love

Om lien kommer

Den 1 april-06 hade jag lite tankar kring död och begravningar. Nu har jag hittat en hel blogg som tar det här till en helt ny nivå. Bra är den också!

Dagens idolbild

Tomas Andersson Wij

Vissa dagar finns det bara en sak som hjälper

Frida!

Tack så mycket!

Åsså har man blivit 29

Jag har omtänksamma vänner som ger mig användbara presenter:


Många kom och förgyllde min kväll. Jag hade dock svårt att hålla tillbaka mitt missnöje när Anna väljer just min födelsedag till att lösas upp i ett ångestskrik.


Men i alla fall, till er som uppvaktade mig personligen eller via sms/telefon/post säger jag: Tack ska ni ha!

29 år, snygg och tuff.

Hönan börjar återfå synen och har numera bara en svårare synskada

Gåva

Design: Marco 8 år

Nu var du riktigt duktig

När man, som jag, bor ensam är det ingen som kommer hem och ger en stora hyllningskören när man till sist sett till att fått rensat avloppet. Men efter något sådant behöver man lite bekräftelse och uppmuntran. Jag undrar om jag gillar gerbera?

Dagens lärdom

Tänk aldrig igen att det blir lite för kladdigt med myggmedel.



Det var alltså inte bara ett fint Billie-minne jag fick med mig hem i lördags. Jag tippade själv på att jag skulle få 25 myggbett. Det fick jag - på det ena benet.
Inatt fick jag känna på hur det känns att bli sinnessjuk.

PS I Norrland finns det också mygg. DS

B som i bäst

Om man bara var bra nog att fånga hur heta Billiesarna var på scen igår kväll. Det var sent, sent på natten men de har aldrig varit bättre!

Humorstopp

Det har blivit dags att ta farväl av ett kärt skämt. Det känns inte längre kul när folk tar skämtet på allvar och som sedan gör att vi sitter och skrattar på deras bekostnad.
Förlåt, Lina och Pelle i Helsingborg. Tack för komplimangen i alla fall.

Tisdag

Det finns ingen som styr upp bättre saker än Marie. Ikväll stod korvgrillning på stranden på schemat.

Grillad korv med bröd. Bättre än så här blir inte mat.

Vi gjorde vårt bästa för att få känslan av fredagskväll och att vara 17 år igen.

Ett tag trodde jag dock att min sista stund var kommen. Erik provade att få tyst på mig genom att träffa mig i ansiktet med en Total X-Stream Air. Nu har jag lite ont på näsan men eftersom mina glasögon klarade sig helt oskadda (övernaturligt) är jag ändå glad.

Under kvällen konstaterades det också hur psycho Josefine är. Vi hade hela listan.

Att rädda världen

Skånemejerier har uppmärksammat att jorden håller på att värmas upp och provar på det här med barnpsykologi.



Det funkar naturligtvis.
Det tar 15 sekunder för mig. Men imorgon ska jag bli snabbare.

Malmö!

Den här stan alltså! När ska jag börja inse att jag bor i en storstad - även på söndagar. Gick här hemma och hade en seg söndagskväll och tänkte vid niotiden att jag skulle ta en promenad. Med extremt lite batteri kvar i iPoden hoppades jag att som sällskap i alla fall skulle hinna få en spelning av Leif Erikson (ja, Maggan har lyckats till sist) och med det här på näthinnan kände jag mig ändå ganska nöjd. Jag gick iväg en bit men när det började mörkna vände jag om. På vägen tillbaka går jag förbi Folkets Park där det är folkvimmel. Debaser har någon minifestival, Cuba caféet är fullt och jag känner mig upprymd och tänker att nästa söndag ska jag minsann vara här. När jag sedan går genom Folkets Park ser jag att folk samlats kring scenen! Det ska tydligen visas film. Jag var dock för kallt klädd för att stanna och hade redan sett filmen. Så nu har jag lånat halva Maggans DVD-bibliotek och väntar på att syrsan, som var på mitt toagolv innan idag och som smet undan innan jag hann förgöra den, ska börja spela.

Även en blind höna lagar ibland en god måltid

Bra TV och bra TV

Final i AFV idag. Ett klipp vinner 100 000 dollar. Ett bidrag av tio finalister var kul. Var säker på att publiken som har röstmakten skulle välja någon tråkig hund som jagar ett par lurviga tofflor, men gång på gång underskattar jag det programmet. Mitt favoritklipp vann. Självklart skrattade jag högt. Försökte hitta klippet men det verkar borttaget från hemsidan.

Efter den lilla diskussionen i kommentarerna häromsistens har jag funderat på det programmet. Det känns ju på så många sätt tillgjort och överdrivet. Kanske är till och med många av klippen fejkade. (Det var i alla fall min idolkusins tvärsäkra omdöme om de flesta inslagen i Låt kameran gå. Det var så jag raketsnabbt fick lära mig det ordet. "Nae, det är fejkat." Okej, okej, registrerade jag. Ingenting att skratta åt.)
Men faktiskt Fredrik, ibland är det verkligen inte fejkat. Äkta känslor är annars extremt sällsynt på TV. Näst intill alla som är på TV lever upp till någon slags bild av hur man är i bestämda situationer. Som att leka affär eller artist när man var liten. Man har koll på alla manér och härmar efter dem. (Det är bland annat därför jag inte kan röka. Jag känner mig fortfarande som ett barn som leker rökare. Det går inte att hålla en cigarett på ett sätt som inte känns som ett manér.) Idoldeltagare vet hur man wailar och håller i micken på artistsättet, programledare ler, vickar till på huvudet vid exakt rätt tillfälle för att verka naturliga och gå igenom rutan, homestylingdeltagare tar sig för munnen och ropar "Gud" "Gud", dokusåpadeltagare har sex och diskuterar de rätta grejerna för att göra bra TV o s v. För att inte tala om våra mest uppskattade skådespelare i Sverige. Alltså Mikael Persbrandt och co, har de uttryckt en enda verklig känsla på film?
Det är här AFV kommer in. Visst verkar det överdrivet när pojken i panikröst skriker "I'm okey, I'm okey, I'm okey" 25 gånger i den läskiga karusellen, men det är bara så äkta! Ingen kan komma på att göra så för att vara rolig. Och som i dagens vinnarfilm, uttrycket av förvirring i flickans ansikte som precis upptäckt att pojken som står bredvid henne i kören har världens snorsträng hängande från näsan går bara inte att gestalta. Det är mänskligt beteende fångat i ett ögonblick.

Innan AFV var det Seventh heaven. Som vanligt har jag säkert inte tillräcklig koll för att veta riktigt vad jag snackar om. De är säkert obehagliga människor på många sätt, men någonstans är föräldrarna i Seventh heaven mina förebilder. Kommunikation, kommunikation, kommunikation.

Värme

Nu får Raskens kallbrand i foten. Den ser äcklig ut.
Jag skulle kunna associera något till årets sommar och kanske spekulera lite i om det var så att Ingmar Bergman kanske frös ihjäl, men det gör jag inte.

Magont och nära drunkning på väg hem från mitt för tillfället outhärdliga jobb kan bara botas med en sannsaga.

Klockan är 5.28 och Sveriges minsta blogg vaknar

Temperatur 12,4. Högsommar.