People are people

För flera månader sedan tipsade Popmorsa om denna video. Igår kom jag att tänka på den och var tvungen att leta fram denna, för genren oväntat beroendeframkallande låt. Och som av en händelse hör jag den på radion för första gången i morse.
Det är något med drivet och rimmen i låten som gör den oemotståndlig. Men ändå inte lika oemotståndlig som människorna, kända eller okända, som är med i videon. Jag fascineras av nästan varenda en av dem. De är bara med några sekunder per person men hinner ändå förmedla känslan av de olika världar vi lever i, till synes bredvid varandra. Men i just den här videon precis bredvid varandra, sjungade samma ord. Jag blir rörd och jag känner att jag älskar dem allihopa för de de är (förutom kanske killen i röd tröja och dreads som sjunger en rad om pez-dispenser):

-Wayne Gretsky som självklart har en ishockeyklubba i näven.
-Tanten/gubben med det yviga, vita håret som är så söt.
-Kendra som verkar ha fått en dröm i uppfyllelse och tycks stått mycket med hopprepet framför spegeln på Playboy mansion.
-Den tjocke polisen som rör minimalt på läpparna.
-Någon från Kiss(?) som står framför sina guldskivor med helt naturligt svart hår.
-Kvinnan i någon slags uniform som ser så anspråkslös ut.
-Tjejen som kan åma sig sådär i ett skumbad.
-Tre tjocka hiphopare living the dream i en limousine.
-Den medelålders mannen i kortärmad vit skjorta och slips som diggar.
-Hotta bruden i Playboy mansion-grottan.
-Den flummige gatumusikanten som egentligen borde sky den här musiken som pesten.
-De tre tonårstjejerna som dansar lite försynt. Den ena lite mer frisläppt, vilken de andra två sneglar på.
-Den hårde motorcykelmannen som verkligen är sinnebilden av en motorcykelman.
-Tjejen i svart keps och svart klänning som svingar sina höfter.
-Wrestlingmannen i bar överkropp som är en tuffing.
-Killen som äter nudlar i all enkelhet.
-Barngänget.
-Parkeringskillen som ballar ur.
-Engelsmannen i plommonstop som gör ett move.
-Kid Rock som är snubben hela dagen.
-Killen next door som bara sjunger låten rakt upp och ner.
-De två bästisarna i 30-årsåldern.
-Den riktige rockern i långt hår som försöker vara hård.
-Nelly Furtado som bekant också kan åma sig.
-De två medelålderskvinnorna som bara får en microsekund.
-Mannen i chinos. (Älskar!)
-Mannen i röd tröja som illustrerar så bra hur det ser ut när man äter sina mål.
-Hugh Hefners alla tre fruar som sjunger om sig själva.
-Bratparet som tar i från tårna. (Älskar!)
-Wall street-mannen i kostym som slår ut med armarna. (Älskar!)
-Killen på busshållplatsen som försöker vara blasé.
-De två verkligt snygga brudarna i bikini.
-De tre Paris Hilton-wannabesen som rockar loss så gott de kan.
-De två flickorna i Foppa-tofflor som böjer på knäna i takt och illusterar "bleeched blond hair" genom att ta på den ena flickans ljusa hår.
-Den äkta collegekillen.
-Kid Rock som är coolheten personifierad varje gång.
-Gruvarbetaren. (Älskar!)
-Den lite klene asiatiske killen i China town. (Älskar!)
-Carmen Electra's got the grooves i poolen.
-Pojken framför London Bridge. (Älskar!)
-Kid Rocks blinkning.
-Vägarbetaren.
Och så, förstås:
-en hel publik a capella!


They wanna be rockstars: