Repris?

Jaha, då var det lördag igen...

Lördagskväll

Det var hårt igår.

Modegrisen

Detta är humor.

Ebba

Jag fick 2xEbba von Sydow igår. Först i Lantz i P3 och senare på kvällen i Studio Virtanen. Båda intervjuerna var något kritiska mot hennes nya bok Ebbas stil. Befogad kritik, om ni frågar mig. Den människan har mer inflytande än någon annan på unga flickor i Sverige idag. Därför känns det väldigt viktigt att ifrågasätta och kritiskt granska det hon säger - och tar betalt för. Detta hade hon dock väldigt svårt att hantera. Hon verkade väldigt upptagen med att hela tiden framstå som samlad och var väldigt mycket på sin vakt. Det kändes som att hon aldrig kunde släppa loss och bara vara där som gäst. Kanske blir det så när man har ett varumärke att konstant representera.
Det blev dessutom riktigt tråkiga intervjuer eftersom hon framstår som totalt humorbefriad.
Och av de gånger jag sett henne på TV tycker jag inte att det hon har på sig har känts speciellt inspirerande, hon känns ganska alldaglig och har ett för trist utseende för att kännas som en riktig modeikon.

Jag:

Google Answers
Answer these questions by posting the first image that comes up on Google Image Search for the answer.

Your age on your next birthday:









Your favourite colour:







Your middle name:







The last meal you ate:





Your bad habit:






Your favourite fruit/vegetable:








Your favourite animal:







The town you live in:







The most useful thing in your house:







Your most recent purchase:






Something that makes you happy:






Your first name:







Your last name:

Glad

Jag vet inte riktigt hur jag ska få fram min glädje över att M var behörig till (och därmed så gott som inne på) Bibliotekarieutbildningen. Jag kan i alla fall säga

Heute

Idag har jag: blivit inringd till jobb kl 7.43, hjälpligt tagit hand om en elev som hade sin första dag i klassen (jag kunde inte ge henne något material, inte ens det mest grundläggande. 9 av 10 lärare har otroligt dålig ordning i katedern, extra suddis finns bara i undantagsfall) ätit wienerkorv och potatismos i matbespisningen, bitit mig i tungan när idrottsläraren på sitt otroligt överlägsna sätt visade hur lite han är insatt i hur otränad man kan vara om man aldrig rör på sig, kämpat mot motvind och svettats floder och frusit samtidigt, blivit förbluffad över en oerhört arrogant expedit, försökt kika in genom skyltfönstret till affärer som säljer tantskor i jakt på en viss modell men inte velat gå in, provat x antal glasögon (jag passar inte i glasögon ändå har jag det vareviga dag) i jakt på en viss modell, handlat med den nya sortens korg med hjul som finns på stans även i övrigt bästa affär: ICA Malmborgs, blivit påflugen av en mentalt utmanad kille som önskade att han kunde vara ihop med mig eftersom jag var jättesöt, jättesöt och som lade sig mot mig i hopp om en kram, flugit fram i medvind, nästan undvikit ett ösregn.

You've collected every treasure

Då är det dags att ta farväl. Vi har haft sällskap i 72 timmar och 34 minuter. Nu är alla skatter insamlade och Louie, Olimar och Professorn åker tillbaka till sin planet.

Tid för läsning

Näsan kliar och rinner, ryggen värker, nysningarna rungar genom lägenheten och Staden-böckerna av Per-Anders Fogelström är fortfarande mina favoritböcker.

Årstidskoll

5:e april

Läppar

Idag har jag köpt ett läppbalsam som luktar så gott att jag önskar att jag kunde kyssa mig själv.

Om

F har i några fina blogginlägg på sista tiden kommit in på döden och begravning.
Jag har tänkt lite på det. Jag vet inte om jag är en ovanligt egocentrerad och egenkär person, men jag kommer aldrig bli en sådan där stor person som vill att det ska vara fri klädsel på min begravning, att folk inte ska vara ledsna för att jag är död utan glädjas över att jag levt, och framförallt vill jag inte att inplanerade aktiviteter fortsätter som om om inget hänt efter min död. Jag har aldrig förstått det resonemanget. Hur många gånger genomförs eller fullföljs inte en fotbollsturnering eller ett dans-SM, trots att någon av deltagarna tragiskt avlidit med motiveringen att den avlidne "skulle ha velat det". Är inte bara det en efterhandskonstruktion utifrån att en enda människas tragiska öde inte ska påverka en hel hop andra.
Och om man faktiskt själv säger sådana saker på sin dödsbädd, är inte det bara ett sista bevis på vilken fin männsika man är som bara tänker på andras bästa och inte på att man själv snart ska försvinna, utplånas från detta jordklot. Finns verkligen sådana osjälviska människor?
Jo, jag vet, jag är inte är en så avgörande individ men min hjärna behöver få tro att världen stannar om jag dör. Jag vill inte att allt ska fortsätta som vanligt då. Jag vill inte att min begravning ska vara en ljus tillställning och jag vill inte att mina släktingar ska kunna ta på sig lite vad de har hemma. Jag vill att de ska anstränga sig för mig. Jag vill att folk ska strunta i att de inte kan sjunga och skråla med i psalmerna för min skull. Jag vill att någon vågar säga något fint, även om man hatar att tala inför folk.
Och framförallt, jag vill att det som jag skulle varit med på blir inställt.

Dagens idolbild

På begäran: Anna Kronbeck

Fantastisk illustration: Lisa Haglind

Lite värme känns genast som mycket värme

Hur underbar är inte den här synen?



Är det någon som kommer ihåg när man såg den senast?

Linda, Linda...

Dagens Linda Skugge var det sorgligaste jag läst på länge. Inte konstigt att hela hennes liv kretsar kring barn, sjukdomar och Coop Forum. Fy, vad fruktansvärt. Ok, att det kan vara jobbigt att ställa upp på nätterna, men vad ska hon göra när hon själv behöver någon nattetid. Som hon tjatar om att man ska vara självständig och tjäna sina egna pengar så att man slipper vara beroende av en man. Jag kan inte se annat än att det detsamma måste gälla känslomässigt kapital. Vem skulle hon vända sig till om hennes man lämnade henne eller rentav dog?
Jag gillar dock att hon har insett att man måste ge för att få, det har bara fått en tråkig konsekvens.

Antilästips

Alla (utom jag) i min fantastiska bokklubb har alldeles för mycket att göra just nu. En är jurist på hovrätten och renoverar sin lägenhet på kvällarna, en är nyutbildad gymnasielärare och jobbar i Halmstad, en vikarierar som journalist på GöteborgsPostens ekonomi och politik-avdelning och den sista är nybliven doktorand på arkeologiska institutionen.
På senaste mötet upptäckte vi att det hade varit svårt för de flesta att hinna med att läsa månadens bok. Därför kom vi på att vi borde ta en väldigt lättillgänglig bok denna gång som kan fungera som avslappning istället för ännu en ansträngning. Vi vände oss till chic-lit-genren och bestämde oss för den nyutkomna Reporter erkänner Gravidchock! av Belinda Olsson. Hon borde väl kunna stå för en vettig del av den annars lite oattraktiva genren.
Nu har jag läst ut den och tycker att vi hade fel. Det var verkligen ingen bra bok. Jag brukar ändå gilla det lättillgängliga på sitt sätt, men denna läsning var enbart trist.
Huvudpersonen är en 28-årig kvinna så igenkänningsfaktorn borde vara hög men det känns snarare som att den är skriven för tjejer i tonåren. Den tar upp så mycket detaljer (som den ständigt återkommande Dirty Dancing-hyllningen. Hur många gånger ska man behöva höra att "Nobody puts Baby in a corner" är den bästa filmrepliken?) som är nya när man är 14 men knappast 27. Den är skriven på ett barnsligt sätt med en massa onödig dialog. Säkert typsikt för den här typen av böcker men jag tycker att det bara är outhärdligt.
Det man trodde skulle ha lite läsvärde (huvudpersonen blir gravid utan att tycka om eller vilja ha barn) rann ut i sanden. Det enda det ledde till var det högst normala att tvivla på om man kommer klara av att ta hand om ett barn och hur det ska gå med karriären. Självklart går allt bra. Allting är lite för enkelt hela tiden för att det överhuvudtaget ska bli intressant.

Blir du ändå sugen, läs Anna Hellstens positiva recension i Sydsvenskan.

Sommartiden hej hej

Många i min omgivning är bekanta med min avsky för mörker. Ni förstår att idag är lite av en högtidsdag för mig va? Klockan är halv åtta och det är ännu inte mörkt!

Top brats

Jag kollar på Top Model - Sverige. Detta skäms jag mer för än att jag tittar på Big Brother när jag har möjlighet. Inte för att jag protesterar mot skönhetsidealet utan för att det är där den riktigt obehagliga delen av Sveriges befolkning porträtteras. I Big Brother får man se trash-folket försöka hävda sig på sitt sätt genom blont hår, muskler och silikonbröst. Men det finns ändå något rörande över det. De gör så gott de kan.
I Top Model däremot får tio unga, snygga tjejer åka till Milano i några veckor. De får lära sig otroligt mycket om det som sägs vara deras dröm, de får jobba med professionella inom modebranschen, de får ha snygga kläder, bli stylade m m. Men är det glädjescener som utspelar sig i avsnitten? Nej, det är bara missnöje, beklagan och sura miner. I den amerikanska versionen hade majoriteten av tjejerna åkt ut med huvudet före. Maken till bortskämda, otacksamma barnrumpor får man leta efter. Det är tjejer som fått skönhetens fördelar genom hela livet och bland annant därigenom fått sina föräldrars och omgivnings totala uppmärksamhet. De har inte stött på en motgång i hela sitt liv och förväntar sig att bli servade på samma sätt var de än befinner sig. De blir helt enkelt odrägliga.

Lärarinna

7.35 ringer telefonen. 8.25 är jag framme på skolan. Idag är jag dock i en jättesnäll klass som jag har varit i tidigare. De går i ettan och sitter just nu tysta som möss och skriver bokstaven D i sina bokstavsböcker. Vissa dagar är det lättare än andra att få betalt!
Dessutom har ett ljus tänts i tunneln. Igår när allt kändes som jobbigast sa läraren till denna lätta klass att hon snart ska ansöka om friår! Det är så gott som säkert att jag kommer vara den som får platsen i så fall. Jag kan alltså få ta över klassen när de börjar tvåan till hösten och sedan ha dem ett helt läsår.
Det känns för bra för att vara sant, men jag brukar inte vara den som är rädd för att ta ut saker i förskott. Alltså sitter jag just nu och gläds åt tanken på att det skulle kunna bli verklighet!

Eftermiddagsaktivitet

Jag befarade det värsta. Det blev ännu värre.

Förmiddagsaktivitet

Vad hände? Blir väckt av telefonen kl 7.50. Jag ska komma och jobba kl halv två. Men istället för att i koma lägga på och somna om går jag ner i tvättstugan för att hinna tvätta nu istället för i eftermiddag. Men istället för att slänga mig i sängen och somna om när jag kommer upp äter jag frukost för att ha ätit i god tid till ett gympapass kl 10. Men istället för att slänga mig i sängen efter frukosten och somna om fixar jag vidare och tvättar fler maskiner tvätt och ger mig faktiskt iväg på det där gympapasset.
Så nu är klockan snart tolv och jag har redan tvättat veckans tvätt, gympat skivstång (otroligt jobbigt, jag är stark som en mygga), duschat och plockat undan lite. Nu ska jag fixa lite lunch och sen ta itu med eftermiddagen.
Om någon läser detta mellan halv två och halv sex: vill ni vara så vänliga att skicka mig stärkande tankar. Ska jobba med 8-åringar som styr hela avdelningen och som säger att ingen kan bestämma över dem. Märk väl att personalen inte tar itu med det här problemet. Vissa dagar känns det extra kul att vara vikarie.

Händer

Jag är tokig i händer. Vackra händer är det mest attraktiva jag vet, svala händer är nästan som en drog för mig.

På dagis brukade jag ibland lura till mig något barn med svala händer att hålla mig i handen. Om jag känner att någon har svala händer kan jag nästan bli irriterad när jag inte får ta del av dem. Men även en varm, torr hand är helt underbar. Jag kan stå i en kö och kämpa mot impulsen att sträcka fram min hand mot personen framför och kapsla in min hand i deras. Om jag upptäcker att en människa har fina händer kan det verkligen påverka mig. En människa med sådana händer måste ju vara bra, säger mitt undermedvetna.

Kanske är det för att jag inte är så speciellt nöjd med mina egna händer. De är ganska fula men har framförallt ofta en lite kallsvettig känsla. Att hålla någon i handen i en dans eller i ett led med ett barn brukar ofta bli ganska svettigt och otrevligt för oss båda.

På senare tid har jag blivit medveten om att många har väldigt svårt för kroppskontakt med andra än sin partner eller närmsta familj. Jag är inte alls sådan, jag kan ju inte få nog av händer.

Min kväll

Ikväll har det varit en helt vanlig kväll.

För den som är intresserad

Nu har jag gympat till "en evighet, en kort sekuuund" för första gången!

Värme

Ok, att våren gör som den vill och kan behaga dyka upp hur sent som helst, men VAR HAR VÄXTHUSEFFEKTEN TAGIT VÄGEN?

Dagens idolbild

Nina Persson

Strumpan

Det tar emot att lägga in ett nytt inlägg så att inte det förra ligger överst längre. Nu har jag dock förstått att det råder en del missförstånd kring det som bara måste åtgärdas: Det är JAG (och ingen annan) på bilden nedan.

Dagens outfit

Om jag hade en sån där blogg där man visar dagens outfit skulle jag helt plötsligt en dag lägga upp den här bilden.




Och snart kommer ni se den på en cool basist nära dig.

Dagens idolbild

Margaret Atwood

Pikmins

Hur kunde jag glömma de här små liven?




Röda tål eld, lila är extra stora och starka som tio, gula tål elektricitet och kan kastas extra högt, vita tål gift och kan hitta gömda skatter och blåa tål vatten.

Ännu en anledning till stress.